Att växa upp i ett narcissistiskt familjesystem
Jag upplevde att jag växte upp i ett narcissistiskt familjesystem. När jag själv började läsa om det kändes det så träffande. Den dimma, förvirring och ångest som jag hade burit på under så många år började klarna. Plötsligt började jag förstå varför jag hade känt som jag gjort.
Det jag hade utsatts för, det jag hade blivit hjärntvättad att tro om mig själv och det förvrängda narrativet om verkligheten var aldrig sanningen. Det var ju aldrig mitt fel, och det var heller aldrig något fel på mig. Det var också så titeln till min bok Det var aldrig ditt fel – du var bara fast i narcissismens grepp kom till.
Jag vet att det finns fler där ute som också kan relatera till detta.
Min roll i familjen var syndabocken. Många gånger är syndabocken också den som ser sanningen och därmed utmanar familjens falska självbild. Att vara syndabocken innebär att man är den person som familjen lägger sin obearbetade smärta och skuld på. I stället för att ta ansvar för sina egna känslor och handlingar riktas skulden mot en annan familjemedlem.
Det var också därför jag skrev min bok Det var aldrig ditt fel – du var bara fast i narcissismens grepp. För det var ju precis det jag själv hade fått höra så många gånger. Att det var mitt fel. Och när man får höra något tillräckligt många gånger, särskilt som barn, kan man till slut börja tro på det.
Ett narcissistiskt familjesystem är ett system där familjemedlemmarna tilldelas olika roller för att bibehålla strukturen och skydda familjens självbild. Det som gör dessa familjesystem så svåra att förstå är att rollerna ofta är osynliga för dem som befinner sig i dem.
Som barn vet man ju inte att det finns något annat. Man anpassar sig efter familjens regler och förväntningar och gör allt för att bevara freden i familjen. Dessa roller kan sedan följa med oss in i vuxenlivet och påverka vår självkänsla, våra relationer och vår förmåga att sätta gränser.
Därför är det så viktigt att börja förstå familjens dynamik. För när vi börjar se mönstren kan vi också börja frigöra oss från dem. Du är inte den roll du blev tilldelad, och du behöver inte fortsätta bära det som aldrig var ditt ansvar.
Vi kommer nu att gå igenom de sju olika rollerna i ett narcissistiskt familjesystem.
Roller i ett narcissistiskt familjesystem
1. Narcissisten
Narcissisten är ofta den som styr familjen och sätter sina egna behov framför andras. Det är svårt att säga emot eller ifrågasätta personen utan att det blir en konflikt. I stället för att ta ansvar för sina handlingar läggs skulden ofta på någon annan. Familjen lär sig att anpassa sig för att undvika bråk.
2. Möjliggöraren
Möjliggöraren är den som ursäktar, försvarar eller blundar för narcissistens beteende. Personen kanske ser vad som händer men väljer att inte ingripa för att undvika konflikter. På så sätt får de destruktiva mönstren fortsätta.
3. Syndabocken
Syndabocken är den som får skulden för det mesta som går fel i familjen. Oavsett vad personen gör tycks det aldrig vara tillräckligt bra. Ofta är det också syndabocken som börjar ifrågasätta familjens beteenden och ser igenom den falska bilden av familjen. I stället för att bli lyssnad på blir personen utpekad som problemet.
4. Det gyllene barnet
Det gyllene barnet är den som blir favoriserad och ofta framställd som familjens stolthet. Barnet får mycket beröm och bekräftelse, särskilt när det lever upp till narcissistens förväntningar. Det kan skapa en press att alltid prestera och vara den som gör allting rätt.
5. Springpojken (Flying Monkey)
Springpojken är den som hjälper narcissisten att kontrollera eller påverka andra. Det kan handla om att sprida rykten, föra vidare information eller försöka få någon att känna skuld. Personen tar ofta narcissistens parti utan att lyssna på den andra sidan av historien.
6. Fredsmäklaren
Fredsmäklaren är den som gör allt för att hålla sams i familjen. Personen försöker lugna konflikter, medla mellan familjemedlemmar och se till att ingen blir arg eller upprörd. Ofta sker det på bekostnad av de egna känslorna och behoven.
7. Den tysta
Den tysta har lärt sig att det är tryggare att inte säga något. Personen håller sina tankar och känslor för sig själv och försöker undvika att dra uppmärksamhet till sig. Att vara tyst blir ett sätt att skydda sig från kritik och konflikter.
Dessa roller kan överlappa varandra, och samma person kan ha flera roller inom familjen. Det viktiga är att förstå att rollerna inte beskriver vilka vi är som människor, utan hur vi har lärt oss att anpassa oss för att klara oss i familjen.
De osynliga reglerna i ett narcissistiskt familjesystem
Ett narcissistiskt familjesystem kan på många sätt likna en sekt. Det finns en tydlig makthierarki där narcissisten sitter högst upp och styr genom kontroll, skuld och rädsla. Det som kännetecknar ett sådant system är att det finns olika regler för olika familjemedlemmar. Narcissistens behov, känslor och verklighetsbild står i centrum. Det finns bara ett accepterat narrativ, en sanning som alla förväntas rätta sig efter.
Narcissisten framställs som den oskyldiga, medan syndabocken får bära skulden. När narcissisten sårar någon finns det alltid en förklaring eller ursäkt, men när syndabocken reagerar på det som hänt blir själva reaktionen problemet. Den som ifrågasätter familjens berättelse eller går emot gruppen riskerar att bli bestraffad. Syndabocken, som ofta är den som vågar synliggöra det som pågår, kan mötas av ilska, manipulation, skuldbeläggning eller utfrysning. Andra familjemedlemmar kan sluta upp bakom narcissisten, och plötsligt står man ensam mot en hel grupp. På så sätt skyddas narcissistens självbild samtidigt som syndabocken får bära ansvaret för det som inte fungerar i familjen.
Tystnadskultur, gaslighting och manipulation
Som syndabock lär man sig att det kan få konsekvenser att säga sanningen. Det som händer inom familjen ska stanna där. Genom gaslighting och manipulation kan ens upplevelser förnekas, förminskas eller förvrängas för att skydda familjens självbild. När man ständigt får höra att man minns fel, överdriver eller är för känslig kan man till slut börja tvivla på sin egen verklighetsuppfattning.
Skuld, skam och projektion
Syndabocken får ofta bära skulden för andras beteenden och känslor. Det sker bland annat genom skuldförskjutning, där någon lägger ansvaret för sina egna handlingar på en annan, och projektion, där någon tillskriver andra egenskaper eller känslor som personen själv har svårt att kännas vid. Med tiden kan man börja tro att man faktiskt är problemet. Skulden blir till skam, och man börjar känna att det är något fel på en själv.
Villkorad kärlek, people pleasing och självövergivande
Som syndabock kan man lära sig att kärlek och acceptans måste förtjänas. Man blir expert på att läsa av andras humör, anpassa sig och undvika konflikter. Det kan utvecklas till people pleasing och hypervigilans, en ständig vaksamhet inför andras ilska och reaktioner.
Man kan också börja rationalisera och ursäkta andras beteenden för att stå ut med smärtan. Man fokuserar på det goda, förminskar det som sårar och försöker förstå varför andra gör som de gör. Till slut kan empatin för andra bli så stor att man slutar sätta gränser och överger sina egna behov. Det brukar kallas självövergivande.
Triangulering, isolering och familjens fasad
Genom triangulering dras andra familjemedlemmar in i konflikter och kan påverkas att ta parti. Syndabocken riskerar att bli föremål för ryktesspridning, isolering och utfrysning. Samtidigt kan familjen utåt framstå som kärleksfull och välfungerande. När syndabocken försöker berätta sin sanning kan personen därför mötas av misstro.
Att förlora sig själv
När man under många år har anpassat sig efter andras känslor, skuld, makt och regler kan man till slut tappa kontakten med sig själv. Man har lärt sig att det är tryggare att vara tyst än att sätta gränser och stå upp för sina behov. Det som gör dessa osynliga regler så svåra att upptäcka är att man växer upp med dem. De blir ens verklighet och det man uppfattar som normalt.
Men när man börjar förstå familjens mönster kan man också börja skilja på den man verkligen är och den bild som familjen har skapat av en. Och det är där vägen tillbaka till sig själv börjar.
När syndabocken tar med sig familjens mönster in i vuxenlivet
De mönster vi lärde oss som barn följer ofta med oss in i vuxenlivet, särskilt i våra relationer. Som syndabock kan man fortsätta bära skuld som aldrig var ens egen, tvivla på sin upplevelse och be om ursäkt för sådant man inte har gjort. Man blir kanske en people pleaser, fixaren eller hjälparen. Man överförklarar sig, tar överansvar och förminskar det man själv har varit med om. Empatin för andra blir så stor att man överger sina egna känslor, behov och gränser.
Man kan också omedvetet dras till relationer med känslomässigt undvikande eller narcissistiska partners, eftersom dynamiken känns bekant. Det som en gång var ett sätt att anpassa sig och överleva i familjen kan fortsätta styra hur man förhåller sig till andra människor, även långt efter att man har lämnat barndomen bakom sig.
Hur bryter man mönstret?
Läkningen börjar med att förstå sina invanda roller och börja fråga sig: Vad behöver jag? Var går mina gränser? Vad känns bra för mig? Det handlar om att lämna tillbaka ansvaret där det hör hemma. Du ansvarar för dina känslor, behov, gränser och handlingar, men inte för andra människors känslor, reaktioner eller beteenden.
I en sund relation får bådas känslor och behov ta plats. Du är lika mycket värd som den andra. Att bryta mönstret innebär därför att sluta överge sig själv för att bli accepterad, att våga säga nej utan att överförklara sig och börja lita på sin egen upplevelse.
I mitt tidigare blogginlägg Att bryta sig loss från en narcissist är en process skrev jag också om de masker och roller vi kan behöva släppa för att bli fria.När man behöver ta avstånd
Ibland behöver man backa från eller avsluta relationer där man utsätts för narcissistiskt våld, manipulation, gaslighting eller upprepade gränsöverträdelser.
Det kan också handla om relationer där man ständigt blir ifrågasatt, skuldbelagd eller inte får sina känslor och upplevelser respekterade.
Att ta avstånd handlar inte om att straffa någon annan, utan om att skydda sig själv och bryta destruktiva mönster. Ibland är distans nödvändig för att läkningen ska kunna börja.
Gråstensmetoden – när man inte kan bryta kontakten
Ibland finns praktiska band som gör att man behöver fortsätta ha kontakt.
Gråstensmetoden (Grey Rock Method) innebär att man håller kommunikationen kort, neutral och saklig, med fokus på det praktiska. Man undviker att dras in i konflikter, manipulation och långa försvarstal.
Syftet är att minska möjligheterna till fortsatt manipulation och skydda sina gränser. Metoden passar dock inte alla situationer, särskilt om den ökar risken för hot eller aggression.
Att läka det som finns kvar inom oss
Även om man fysiskt har lämnat narcissisten och det narcissistiska våldet har upphört kan läkningen behöva fortsätta, både mentalt, psykiskt, emotionellt och kroppsligt. Rädslor, skuld och självtvivel kan leva kvar, liksom kroppens invanda stressreaktioner. Att förstå vad man har varit utsatt för är en viktig början, men läkningen handlar också om att bearbeta gamla känslor och erfarenheter, bygga upp självkänslan och lära sig vad sund kärlek faktiskt är.
För många av oss som växte upp som syndabockar har det egna jaget fått väldigt lite utrymme. Läkningen handlar därför också om att hitta tillbaka till sig själv, sina behov, känslor och gränser. Det finns olika vägar till läkning. Jag rekommenderar personligen att utforska EMDR, Brainspotting och hypnosterapi. Jag tycker särskilt om metoder där man får arbeta med både kropp och sinne, eftersom gamla erfarenheter också kan leva kvar i kroppens stressreaktioner.
Välj också med omsorg vilka människor du öppnar upp dig för. Dina erfarenheter och trauman förtjänar att bemötas med respekt, empati, omsorg och värme. Du var aldrig den roll du blev tilldelad, och du behöver inte fortsätta bära det som aldrig var ditt ansvar.
Jag är författare och livscoach med inriktning på narcissistiskt våld och personlig utveckling. Jag har skrivit boken Det var aldrig ditt fel – du var bara fast i narcissismens grepp. Om du känner igen dig i det jag skriver och önskar stöd i din egen läkningsprocess är du varmt välkommen att kontakta mig.
